Den 1 januari 2011 trädde en ny lag om allmännyttiga kommunala bostadsaktiebolag i kraft. Avsikten var att förtydliga definitionen av bolagen, men lagen innebar också att de allmännyttiga bostadsföretagen nu skulle drivas enligt affärsmässiga principer och med normala avkastningskrav.
På de gamla varvsområdena vid Göta älvs strand i Göteborg började allmännyttan år 2000 att bygga en ny modern stadsdel. Sida vid sida med modern och klimatsmart bebyggelse har områdets historia bevarats. Under 2010-talet ska områden på bägge sidor av älven utvecklas till Älvstaden, med plats för tusentals nya bostäder.
Period: 2008
Plats: Göteborg
Källa: Hans Wretling / Bostadsbolaget
Den nya lagen om allmännyttiga kommunala bostadsaktiebolag innebar en stor förändring för allmännyttan. Dess huvudsakliga uppgift var fortfarande att i allmännyttigt syfte förvalta fastigheter med hyresrätter, främja bostadsförsörjningen i kommunen och erbjuda hyresgäster inflytande. Men verksamheten skulle nu drivas enligt affärsmässiga principer och med normala avkastningskrav.
Sedan lång tid tillbaka hade ansvaret för bostadsförsörjningen legat på kommunerna. Från och med 2011 kunde kommunerna emellertid inte använda sig av de allmännyttiga bostadsföretagen för att uppfylla det kravet, utan det var kommunen som på egen hand måste ta det ansvaret.
Kravet på affärsmässighet innebar ett undantag från kommunallagens självkostnadsprincip och från förbudet mot att driva företag i vinstsyfte. Det innebar också att bostadsföretagen alltid skulle utgå från vad som är långsiktigt bäst för företaget. Det skulle inte få några särskilda fördelar som gynnade företaget ekonomiskt i förhållande till privata konkurrenter.
Avkastningskravet innebar också att kommunerna nu inte kunde kräva att bostadsbolaget vidtog åtgärder som var olönsamma för bolaget. Ansvaret för bostadsförsörjningen kunde aldrig övergå från kommunen till bolaget. Om kommunen ville vidta en bostadsförsörjningsåtgärd skulle den utföras i egen regi eller upphandlas enligt reglerna om offentlig upphandling. Det egna bolaget fick inte särbehandlas i den upphandlingen.
Avkastningskravet kunde tolkas på flera sätt:
Enligt de nya reglerna kunde hela överskottet från ett allmännyttigt bostadsföretag användas för att finansiera åtgärder inom ramen för kommunens bostadsförsörjningsansvar. Med sådana åtgärder avsågs bland annat att främja integration och social sammanhållning eller tillgodose behovet hos dem som kommunen har ett särskilt ansvar för.
Allmännyttan ansågs fortfarande, trots de nya förutsättningarna, vara ett av de verktyg som kommunerna har för att förverkliga bostadspolitiken. Denna avvägning ställde nya krav på kommunernas ägardirektiv.
Varje kommun skulle enligt bostadsförsörjningslagen planera bostadsförsörjningen i syfte att:
De flesta kommuner har tagit detta ansvar, bland annat genom att äga ett allmännyttigt bostadsaktiebolag. Eftersom de allmännyttiga bostadsföretagen sedan 2011 skulle bedriva verksamheten både i allmännyttigt syfte och enligt affärsmässiga principer, var det nödvändigt med en tydligare rågång mellan kommunen och bostadsföretaget. Kommunen behövde klargöra bostadsföretagets uppgift och vilken nytta som bostadsföretaget skulle bidra med till kommunen och invånarna.
År 2013 tog SABO tillsammans med SKL, Sveriges kommuner och landsting, fram en handledning för hur ägardirektiv kunde formuleras. Enligt handboken skulle ägaren i dessa direktiv klargöra vilka förväntningar och krav som ställs på bostadsföretaget och bidra till att renodla rollerna för bostadsföretaget respektive kommunen. De skulle också underlätta medborgarnas insyn i den kommunala verksamheten.
Diagram 1: Nybyggnation 2011–2014. (Klicka för att förstora diagrammet.)
Källa: SCB.
| År | Antal lägenheter i flerbostadshus |
|---|---|
| 2011 | 12 587 |
| 2012 | 16 657 |
| 2013 | 20 663 |
| 2014 | 20 754 |
Allmännyttans imponerande historia kan delas in i sju epoker, var och en med sina utmaningar och särdrag. Här kan du fördjupa dig i den epok du är mest intresserad av.
Årtiondena före sekelskiftet 1900 präglades av en snabb industrialisering och urbanisering. Behovet av bostäder ökade snabbt i de växande städerna. Men arbetarebostaden hade usel standard, och familjerna bodde trångt, mycket trångt.
Krigs- och krisåren vid seklets början innebar fortsatt svåra levnads- och bostadsförhållanden. Motsättningarna i samhället ökade och drev fram flera reformer mot slutet av 1910-talet.
Nu lades grunden för den nya svenska bostadspolitiken och de allmännyttiga bostadsföretagen. Målet var att minska trångboddheten och bostadsbristen samt höja bostadsstandarden.
Efter andra världskrigets slut inleddes den period som brukar kallas rekordåren. Den svenska industrin gick på högvarv, det ekonomiska välståndet växte, svenskarnas levnadsvillkor förbättrades och konsumtionen ökade. Det var också under den här tiden som bostadsbristen byggdes bort.
Bostadsbristen var nu bortbyggd, och de allmännyttiga bostadsföretagen ställdes inför en ny uppgift – att förvalta det befintliga bostadsbeståndet. För det krävdes ett nytt sätt att tänka och agera.
Under denna period ändrades förutsättningarna för allmännyttan radikalt. Genom skattereformer och systemskiften fick kommunala bostadsföretag ta de ekonomiska risker som staten tidigare stått för.
Den 1 januari 2011 trädde en ny lag om allmännyttiga kommunala bostadsaktiebolag i kraft. Den innebar att bostadsföretagen måste drivas enligt affärsmässiga principer.
