Som jag berättat om tidigare så har sommaren i Rannebergen varit fylld av konstprojektet Periphery is the centre, med målen att bland annat skapa processer hos de boende, kring tankar om vem som exempelvis äger det offentliga rummet, genom engagemang i konstnärliga processer.
Som jag nämnt förut utmärks Rannebergen av ett öde centrum, som vare sig kommun eller bostadsbolag satsar i. Det är naturligtvis väldigt roligt att vi på Hyresgästföreningen är en av få som syns på centrumskylten, för då märks vi förhoppningsvis – men faktum är att det faktiskt inte ens går att köpa mjölk i centrum.
Att behöva ta bussen fem hållplatser bort för att få lite mjölk till morgonkaffet kan kanske vara charmigt när man under några sommarveckor bor i sommarstugan, men det är långtifrån lika charmigt att behöva göra det dag ut och dag in.
Men finalfesten av konstprojektet, lördagen den 3 augusti, var långtifrån en dag fylld av besvikelse, frustration och hopplöshet! Tvärtom! Det var en dag som kännetecknades av glädje, stolthet och iver att få visa upp det en så stor grupp boende åstadkommit!
I projektet har Rannebergens boende bjudits in till workshops och pop up-festivaler, där ett konkret syfte varit att tillsammans komma överens om hur konstverket – stenmonumentet – ska se ut. Som utsmyckningar på själva monumentet har de boende skapat reliefer, utifrån porträtt som de själva skapat. Flera hundratals porträtt fanns att utgå från (bilden högst upp).
Och nu är stenmonumentet så pass klart, att det tills vidare fraktats till Hyresgästföreningens lokaler, från den ”verkstad” där det befunnit sig när det arbetats på. Och det är vid en närmare granskning av monumentet som det blir tydligt vilket fantastiskt gemensamt verk man skapat – och som kommer att stå under mycket lång tid.
Det är alltså långt ifrån ett ensamverk av konstnären och stenhuggaren Rob MacDonald. Detta fantastiska verk har byggts tillsammans med den lokala hyresgästföreningen med ett stort antal lokalt förtroendevalda – med Sara Juaniquina Svensson, Falis Samatar och Saida Salam i spetsen – en ideellt arbetande svensk stenhuggare vid namn David Knutsson samt många, många barn, unga och vuxna.
