Åren kring 1990 var dramatiska och inledde ett systemskifte för den svenska ekonomiska politiken. Inflationsbekämpningen var nu överordnad andra ekonomisk-politiska mål. Ett led i att dämpa inflationen var skattereformen som beslutades 1989 och genomfördes 1990–1991. Den byggde på en överenskommelse mellan Socialdemokraterna och Folkpartiet och fick stor betydelse för bostadssektorn i allmänhet och hyresrätten i synnerhet. Genom en sänkning av inkomstskatterna skulle hushållen få möjlighet att själva bestämma över en större del av sin privatekonomi och styra sin konsumtion.
De minskade skatteintäkterna skulle bland annat kompenseras med minskade statliga subventioner (bland annat räntebidragen och ränteavdragen), högre fastighetsskatt och andra nya skatter. Detta innebar ökade kostnader för boendet. Tanken var att kostnadsökningen skulle motsvara den sänkta inkomstskatten, för alla upplåtelseformer. För de allmännyttiga bostadsföretagen innebar reformen att hyrorna höjdes nominellt med 50 procent under tre år i början av 1990-talet.
Reformen fick emellertid inte alltid den effekt som var tänkt. Hushåll med liten eller ingen beskattningsbar inkomst fick ändå ökade boendekostnader och därmed en sämre ekonomi.
Systemskifte i bostadspolitiken
Efter regeringsskiftet 1991, då den socialdemokratiska regeringen ersattes av en koalitionsregering mellan M, FP, C och KD, infördes genomgripande förändringar som också innebar ett bostadspolitiskt systemskifte.
Den borgerliga regeringen formulerade en ny övergripande bostadspolitisk målsättning 1992 som byggde på valfrihet och inflytande för den enskilda människan, men också att ”alla skall ha möjlighet till en god bostad till rimligt pris”.
Den största förändringen var att räntebidragen avvecklades genom det så kallade Danellsystemet. Allmännyttan förlorade sin särställning och de ekonomiska fördelar man tidigare haft, och fick samma finansieringsvillkor som andra aktörer på bostadsmarknaden. De nya villkoren innebar att kommunerna övertog en del av den ekonomiska risk som staten tidigare stått för.
Det var via det statliga stödsystemet som begreppet allmännyttigt bostadsföretag definierades. När de särskilda finansieringsvillkoren för allmännyttan upphörde, upphörde också definition av allmännyttigt bostadsföretag.