För några månader sedan fick statsminister Stefan Löfven frågan om vad vi långsiktigt behövde göra för att förebygga den våldsvåg som dragit fram i våra utsatta stadsdelar. Han fick efter denna TV-sända intervju utstå mycket kritik för sina svävande och otydliga svar. Det var uppenbart att han helt enkelt inte visste. Men vem gör det?
Till Stefan Löfvens försvar vill jag säga att det varken finns någon forskning eller beprövad metodik för att långsiktigt stävja liknande våldsspiraler. Därav heller inte helt enkelt för Löfven att ge de svar som oroade medborgare runt om i Sverige ville ha av sin statsminister.
Vad då göra om inte ens vår statsminister med alla sina experter runt omkring sig vet? Sveriges Allmännyttas och Vinnovas initiativ att pröva sig fram genom konkreta insatser runt om i landet tycker jag är ett lovvärt initiativ som ger hopp om att i framtiden kunna genomföra mer effektfulla insatser.
Sveriges Allmännytta och Vinnova har valt att kalla dessa initiativ för ”innovationslabb”, vars syfte är att tillsammans med lokala aktörer och följeforskare testa insatser för att motverka arbetslöshet och kriminalitet och förbättra skolresultat. Jag tycker idén som sådan är högst relevant. Eftersom vi helt enkelt inte vet, så prövar vi oss fram till modeller och arbetssätt för att testa deras effekter mot de mål vi vill uppnå.
Jag tycker att liknelsen är slående med hur forskarvärlden jobbar för att hitta behandlingar och metoder för att bota sjukdomar som vi ännu inte har lösningar på. Eller vad säger ni om följande text, hämtad ur tidskriften Forskning och framsteg:
”I höstas kunde vi läsa om ett piller som tar bort onödiga extrakilon, trimmar hjärnan och förbättrar fysiken till maratonklass. Problemet är bara att det här drömpillret inte finns än, utan endast är en idé om en mekanism för ett framtida läkemedel. Preparatet har hittills gett lovande resultat i tester på möss. Men framgångsrika djurförsök innebär inte att ett nytt läkemedel är inom räckhåll. Faktum är att de allra flesta satsningar på att utveckla nya läkemedel misslyckas.
Men ett framgångsrikt exempel som är på väg att passera detta nålsöga är behandling av blödarsjuka, där patienten får sprutor med de koagulationsfaktorer som saknas. Om just den här behandlingen kommer att bli en godkänd metod är svårt att veta i dag, men flera andra behandlingar mot olika sjukdomar som bygger på liknande principer är också under utveckling. Med stor sannolikhet kommer några av dessa att nå hela vägen fram till användbara läkemedel inom de närmaste åren.”
Så även om ovan kan framstå som mödosamt och i många stycken nedslående, så tror jag vi alla är överens om de enorma framsteg som gjorts under åren för att bota olika typer av sjukdomstillstånd. Kan Sveriges Allmännyttas och Vinnovas innovationslabb bli vår motsvarighet till forskarvärldens ständiga sökande efter lösningar på svåra sjukdomstillstånd?
