Vad har egentligen hänt under de senaste två åren? Har något förändrats?
Allmännyttans innovationslabb startades med stora ambitioner: att hitta de bästa metoderna för bostadsaktörer att motverka segregation samt att ta fram en plan för spridning av lärdomarna och metoderna. Vi skulle både hitta de bästa metoderna och utveckla nya. Experiment- och utvecklingsarbetet skulle göras i verkligheten, det vill säga på platser där olika aktörer samverkar och där de berörda av problematiken har möjlighet att aktivt delta i arbetet. Dessa platser skulle vi så småningom kalla för innovationslabb – experimentverkstäder.
Efter en gedigen kartläggning och många intervjuer och samtal hittade vi våra fyra samverkanspartners – innovationslabb med varierande inriktningar, målgrupper och mognadsgrader. Något av labben hade varit igång redan många år tillbaka medan ett annat hade sin invigning precis i samband med att vi kom i kontakt med varandra.
Den första och nästan svåraste uppgiften var att varje innovationslabb skulle välja en specifik fråga som de vill adressera. Till slut hade vi både frågorna och de mätbara målen klara, och det operativa arbetet – det roliga – fick börja.
Och efter det har det bara rullat på. Workshops, möten, träffar, föreläsningar, kurser, fikastunder, fester, idrott- och konstaktiviteter, samtalskvällar, studieresor… och mycket mycket mer! Vi som har jobbat som projektstöd har många gånger tappat hakan när vi har fått uppdateringar från våra kontaktpersoner på innovationslabben. Helt otroligt vad de har hunnit med!!
Samtidigt som labben har kämpat med sina frågor och experiment har vi och följeforskaren Martin Grander analyserat hur metoderna fungerar samt vilken typ av kunskap och resurser som krävs för att verksamheten ska få effekt. Och vi har kommit fram till flera framgångsfaktorer och konkreta rekommendationer som bostadsaktörer kan ha nytta av i sitt arbete med att motverka segregation. Som till exempel vad som är viktigt när man startar mötesplatser och vad man ska tänka på när man skapar partnerskap med lokala aktörer.
Det vi gör just nu är att vi paketerar våra resultat, så att de kan användas vid olika sammanhang beroende på målgrupp och behov. Resultatet kommer att finnas på Sveriges Allmännyttans webbplats, men även andra kanaler tas till vara, så som sociala medier, konferenser och utbildningar. Vår ambition med hela projektet har ju varit att fler ska kunna göra mer för att motverka segregation. Mer information om detta är på väg!
Och nu svar på den fråga jag ställde i början av inlägget: Har något förändrats?
Segregationen har nog inte minskat under den här tiden – men Sveriges Allmännytta som branschorganisation är definitivt bättre rustad att möta de behov som medlemsbolagen har när det gäller kampen mot segregation, både när det gäller egna insatser och att stötta andra aktörer i kampen mot ojämna levnadsvillkor. Ju fler som kan ta del av denna kunskap, desto större chanser har vi att göra skillnad. Det är vår strävan nu framöver.
Lena Liljendahl, expert på boendefrågor på Sveriges Allmännytta, tar så småningom vid nu när min projektanställning snart är slut.
Jag tackar för den här tiden och fortsätter med nya tappra steg på annat håll. De här två åren har gett mig kontakter och kunskap som är oerhört viktiga i mitt kommande uppdrag som stadsdelsutvecklare. Detta är viktigt på riktigt.
Snart är det dags för nya utmaningar!
