Jag gjorde mina två första intervjuer av deltagarna i innovationslabbets och BIS verksamhet igår. Intervjuerna är en del av den så kallade nollmätningen (som ska beskriva utgångsläget), och det var avsatt 1 timme för varje intervju. Den första intervjun tog 3,5 timme.
Varför blev det så? Ja, hur ska man kunna avbryta någon som bland annat vill berätta om hela sin flykt? Hur kommer man då ens på tanken att avbryta? Inte jag i alla fall.
Jag var alldeles omtumlad efteråt. Jag ställde frågor som ”vad är ett gott liv för dig?” Svaret blev: Säkerhet, fred och att inte bli dödad.
Allt det har jag i här i Sverige nu. Jag är säker. Där börjar det, för att få ett gott liv.
Jag var så omtumlad främst av hur mina egna tankar for i huvudet: här sitter vi, bara några dagar innan jul. Hysterin i handeln utanför fönstret är så påtaglig. Det materiella samhällets hets kring lycka och glädje pågår för fullt i en ”livesändning” som vi bevittnar och deltar i varje år, i just julhandeln.
Vi är födda med säkerhet runt omkring oss, vi är så priviligierade utan att ha reflekterat speciellt mycket över det. Att vi varje dag vaknar upp i säkerhet.
Igår blev det också djupa samtalsämnen vid middagsbordet, hemma med en av mina tonåringar. Samtalet handlade inte om vad som stod högst upp på önskelistan inför julafton av just materiella ting – vad som måste hinnas köpas, vad som ska ätas på det dignande julbordet, hur vi ska hinna fara både hit och dit. Det bestod i stället av jämförelser av just svaren på frågan som ställts tidigare under dagen: Vad är ett gott liv för dig? Mycket intressant.
