Segregation är relationell. Det innebär att en hel kommun är segregerad om det finns bostadsområden som dels kännetecknas av socioekonomiska utmaningar och dels beskrivs som socioekonomiskt starka.
Med den definitionen kan vi nog konstatera att majoriteten av alla kommuner är segregerade, vilket riskerar att påverka den sociala sammanhållningen negativt. Att bo i ett bostadsområde med socioekonomiska utmaningar kan innebära att den enskilda individen upplever sig stigmatiserad eller till och med diskriminerad, förutom att hen kanske också lever i en socioekonomiskt utsatt situation med exempelvis låg utbildningsnivå och arbetslöshet.
En ytterligare konsekvens av detta kan vara resursmässigt svaga kontaktnät och brist på förtroende för samhällets institutioner och den demokratiska processen generellt.
Som ett steg i rätt riktning kan lokal områdesutveckling, med fokus på bland annat sociala innovationer, stärka både kontaktnäten och den sociala sammanhållningen och på så sätt verka som katalysator för medborgarstärkande strategier och förhållningssätt.
Det är stärkande för både individen och områdesgemenskapen att stötta utvecklingen av egna strategier, det visar bland annat exemplen med Amri i Bodenbo och Portalens satsning på kvinnor.
Mötena som utgår från den lokala områdesutvecklingen och som fokuserar på sociala innovationer behöver vara inkluderande och genuina. Som Vårt Rannebergen visar är det en god kvalitetsstämpel när vi till exempel lyckas involvera och entusiasmera ungdomar, gärna i så hög grad att de ”tar över” verksamheten. Det är ju trots allt de som är vår framtid.
