Verkligheten lika viktig som siffror och staplar

Igår gick vårt ettårskalas på BIS av stapeln. Upplevelserna, känslorna och intrycken blev starka och många: Fantastiskt, otroligt, gemenskap, stolthet, engagemang, lycka, tillhörighet, samverkan, glädje, delaktighet, energi, familjekänsla, förväntningar, överraskningar, insikt, förståelse, wow-känsla…

På förmiddagen hade vi en hel del förberedelser att göra innan programmet skulle börja kl. 14.00.

Eleverna kom hit som vanligt på morgonen, och frågade om de kunde hjälpa till?

Vi hann inte säga så mycket om vad vi behövde hjälp med innan hela huset fullkomligen sjöd av engagemang och aktivitet. Det städades, putsades och fejades i varje vrå utan att vi som personal i huset styrde någonting. Några putsade till och med fönstren. Det dukades upp inför fikat vi skulle bjuda på. Ballonger blåstes upp.

Som en tomteverkstad

Min upplevelse var som att befinna mig mitt i den tomteverkstad som vi alla sett på tv på julafton. Jag stannade upp och reflekterade över energin och glädjen att få göra fint, och att alla elever var så delaktiga och samspelta. Det fanns en sådan vilja att det skulle vara fint när det skulle komma gäster som var inbjudna till oss!

Det var inte bara ett ettårskalas igår, igår var också dagen då de asylsökande fick besök på det ställe som är deras – inte tvärtom, som det oftast kan vara.

Tal, gäster och filmklipp

När gästerna kommit flöt programmet på som planerat. Det var vd och fastighetschef från Bodenbo som talade. Diakon från Svenska Kyrkan, boendeexpert från Sveriges Allmännytta, hälsningsvideor (se länk nedan), samt långväga besök från Portalen i Norrköping.

Sedan var det vi i personalen som jobbar dagligen i huset som skulle presentera oss. En stund innan det var dags för oss att gå upp på scen, så slog mig tanken: Men vänta nu här, inte är det bara vi i personalen som jobbar här dagligen. Eleverna jobbar ju också här dagligen lika mycket som oss. Så självklart ska de också kallas upp på scenen.

Viskningar från elev till elev

Jag förankrade detta lite snabbt med min kollega Susanne Jauhiainen som stod i publiken tillsammans med mig, eleverna och många andra gäster. Hon var direkt var med på noterna. Vi satte igång en viskning som gick som ett tyst sus i lokalen från elev till elev, så att alla skulle vara förberedda på att de också skulle upp på scen.

Sagt och gjort. Vi i personalen gick först upp och presenterade oss, och när sedan fastighetschefen ställde frågan om hur många elever vi har dagligen i lokalerna på BIS så var svaret enkelt:

– Välkommen fram alla elever på scenen så ska alla få se hur många vi är dagligen!

Vilken gemenskap, vilken glädje!

De fick också synas och uppmärksammas – de som redan från början kanske skulle ha varit den största punkten i programmet när man reflekterar såhär i efterhand.

Blommor och presenter i rampljuset

Och hur förvånade blev vi inte då eleverna i hemlighet tagit med blommor och presenter till Sture Ek och Susanne Jauhiainen som dagligen är lärare här hos oss, och delade ut dem när vi alla stod där i rampljuset.

Susanne fick en fantastiskt vacker tavla också, som målats av en konstnär från Iran som är elev här på BIS. Man kan se tavlan till vänster på bilden.

Många från publiken applåderade och kom sedan efteråt och förmedlade att intrycket blev så starkt när alla elever kom upp på scenen.

Tillhörighet, gemenskap och vi-känsla

Vad vill jag förmedla med detta? Jo, vi är så duktiga på att visa siffror, staplar, statistik med mera –  men vilken effekt det får när man bara kort och gott visar upp verkligheten som den är:

• Hur viktigt det är att tillhöra och finna en plats att gå till dagligen.
• Hur viktigt det är med gemenskap och att se varandra.
• Hur man tillsammans kan göra skillnad.
• Och hur man tillsammans kan skapa en sådan vi-känsla som alla egentligen har behov av.

Så jag summerar vår dag så som jag ofta brukar avsluta mina inlägg: Detta är viktigt på riktigt!

På bilden, där eleverna kallats upp på scenen, är det Susanne Jauhiainen som håller i mikrofonen, och till vänster om henne står Therése Hedlund, områdesutvecklare på Bodenbo.  

MER OM ETTÅRSKALASET:

Läs även ett dagboksinlägg om BIS ettårskalas som skrivits av Åsa Schelin, boendeexpert på Sveriges Allmännytta, här 

GRATULATIONSHÄLSNINGAR PÅ FILM:

BIS fick korta videohälsningar från Anders Nordstrand, vd för Sveriges Allmännytta, Anna Kanervo, projektansvarig för Allmännyttans innovationslabb, Martin Grander, bostadsforskare vid Malmö universitet och Yasmina Ganse, administrativ projektledare vid Sustainable Innovation. Se den korta filmen här